Att ha en gnällig hund

Jag har en skendräktig hund. Det är jobbigt. Hon går runt och gnäller och letar och söker. Hon har faktiskt en liten bebis som är grön och ser ut som en groda. Hennes mamma, Cleo har också en grön liten leksak. Så där har dem något gemensamt. Men Bella, som min hund heter använder aldrig sin hund förän hon blir skendräktig, den kan ligga varsom helst, under en byrå eller helt enkelt borta men ändå har hon koll på den och hittar den när det är dags.
Därför fick jag ingen skön sömn i morses när mamma och pappa skulle gå, hon skulle upp, springa runt, gnälla och så tillbaka, ligga ner i fem sekunder och iväg igen. Att man ens överlever och tycker det är roligt att bara springa runt.
Förra vintern när Bella var skendräktig så fick vi lite droppar av vetrinären. Jätte bra och de hjälpte jätte fort! För jag tror hela våran familj tycker allt det är ganska jobbigt när hon är skendräktig, inte får man sova som man vill och man får defenetvit inte göra de man vill för man vill ju hela tiden veta varför hon gnäller, någon gång kanske det är något.
Idag när jag gick upp och kollade henne, så kom hon inte upp i mammas och pappas säng, något hon alltid brukar göra, så helt plötsligt blev hon lite handikappad också.

Men nu var de dags för promenad med hunden innan pluggandet fortsätter!

Kommentarer
Postat av: matilda

sv:bra att du är på bättringsvägen! du får krya på dig snabbare :)

det är lugnt jag visste att du var sjuk men kommenterade ändån det är ju alltid roligt med kommentarer :) jalla fall för mig :)

2010-01-25 @ 18:46:02
URL: http://tildaas.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0