Jag kan erkänna för alla, jag är inte perfekt. Det har jag aldrig påstått och jag gör mycket fel, många fel i min omgivning och jag får oftast alltid sota för de, kanske inte med en gång men alltid någon gång.
Jag tror inte man ska gå ut på stan och tro att man är perfekt. Men många som lyfter kanske lite mer näsan i vädret mår nog inte lika bra i själen. Därför är det bättre att må bättre i själen och inte lyfta sin näsa i vädret.
Dessutom, hur är man perfekt? Det finns alltid lite fel på alla människor så därför finns det nog ingen som är perfekt, så jag tror inte man kan vara perfekt. Dock kan man tycka om sig själv och tycka att man jämt gör rätt, såna personer stör jag mig på, att alltid tro att man gör rätt, säger rätt eller väljer rätt kläder.
Jag kan säga själv, jag vet att jag inte jämt gör rätt, inte säger rätt eller väljer rätt kläder. De med kläder kan vara rätt intressant, men det kan vi gå igenom en annan gång. Men att tro att man gör jämt rätt, det är störande. Självklart är det bra att självförtroendet är på topp, det dör man inte av. Men att någon gång backa tillbaka och bara vara en "skugga" i omgivningen skadar någongång aldrig. Men sen att kunna stå på egna ben och inte vara skuggan hela tiden måste man också kunna. Men kanske inte jämt...
Samhället förändras hela tiden och man blir hela tiden förvånad när man kanske läser i tidningen att något har hänt, varje gång blir man förvånad. Kanske skulle man inte bli det för att det är en vardag idag? Men ska samhället vara såhär?
Ne mina tankar och hur livet förändras gör mig rädd.

Nu måste jag sätta igång med pluggandet, jisses vad långt efter jag snart kommer ligga annars.