Det är så jäkla kallt nu ju!
Vi hade - 10 grader här i går kväll. Brr!!

Men jag gillar lediga dagar men jag gillar inte kalla dagar, brr på dem!

Såhär kan man göra när man har tråkigt. Haha
Ne nu ska jag svara på era söta kommentarer!

Varje gång jag ser dig känner jag mitt hjärta slå ett extra slag.
Du får mig att titta en gång till
Du får mig att vilja bara ta dig och kyssa dig med en gång
Du får mig att känna mig annorlunda
Det är dig som jag vill ha

När jag skulle logga in på blogg.se innan hittade jag detta:


Jag är ingen följare av Kissies blogg alls, men att detta är inte okej!
Detta kanske inte var Kissies fel men sånt skriver man väl verkligen inte?

Och jag är inte en person som brukar säga mycket annat om folk, utan de får la leva sitt eget liv. Men såhär långt får det väl ändå inte gå? Vet man att man är en populär blogg kan man väl behärska sig lite och tänka på vad man skriver, detta tycker jag inte är okej!

Hur reagerade ni?

Hur kul skulle det inte vara att anordna något, något sådär alldeles eget som man planerar och planerar i lång tid och sedan så bara BANG och sen har man gjort det.
Vad som helst, det hade varit mig ett händelse rikare och defenetivt något som jag aldrig hade glömt.

Sen igår så sa min syster att hon ville göra något, något sådär stort, BANG sak. Jag är på sa jag med en gång. Nu kanske min dröm blir sann, men hon har valt att behålla allt för sig själv än så länge. Buu på henne!!
Men jag skall kläcka den nöten och få fram exakt vad det är hon vill, jag det skall jag banne mig göra.

Jag skall hjälpa henne att fixa och dona och göra detta till det bästa någonsin!

Många gånger har slagit mig att, ussh. Det finns ingen för mig. Men så kom det någon, gjorde min dag ljusare. Tände ett hopp i mig. Men så slocknade den. Nu finns det inget hopp kvar och jag lever fortfarande i det som, finns ingen för mig.
När jag ser alla som har någon att tycka om, någon att älska. Någon att dela minnen och skratt med blir jag en gnutta avis, klart man blir det alltså. Men samtidigt så tänker jag, det borde ju finnas någon för mig också, bara att jag inte har hittat den rätta än. Så klart, så är det. Men nepp, jag tror faktiskt inte det, jag tror att det är såhär.

Jag är hästjej och många vet hur många timmar vi tillbringar i stallet varje dag, och många är rädda för att ge upp något och inte låta en hästjej komma en nära inpå. Därför är i alla fall jag sån, att jag oftast inte säger i första skedet att jag är hästtjej, fast många får reda på det ändå, konstigt nog och vipps, nee vi är bara kompisar - tragedin.

Men jag lever vidare i hopp och tron om att den perfekta killen snart kommer och börja prata med mig, som kanske kan, kan förvandlas till något bra.

Peace!